En sidekick jag kan leva med!

Nu känner jag äntligen att ändringen i medicineringen gjort susen.
Jag har under en tvåveckors period jobbat rätt intensivt på jobbet och dessutom fått till lite coreträning, yoga och några stavgångspass.

Jag har varje dag vaknat och försiktigt känt efter för jag har förväntat mig att krascha igen. Men icke!!!
Jag har en aning förvånad hoppat upp varje morgon med en galen energi och jag känner mig starkare än vad jag gjort på länge, både fysiskt och psykiskt.

Jag upprepar. Smärtan finns där fortfarande den går ju inte bort. Den har jag med mig hela tiden, dag som natt. Men energin som har lyst med sin frånvaro har förhoppningsvis kommit för att stanna.

Om det är på den här nivån min sidekick (cancern ) kommer vara så kan jag absolut leva med den.

Om jag får bakslag, och hjärnspökena dyker upp igen så ska jag se tillbaka på den här tiden. För hur illa det än är och hur dåligt du än mår så varar det ju inte för alltid.
Nu ska jag passa på och njuta så länge detta varar. Jag vet ju att jag kommer gå tillbaka till den tidigare medicineringen igen förr eller senare. Men tills dess så ska den här kroppen och knoppen stärkas och leva.

Sometimes the bad things that happen in our lives

put us directly on the path to the most wonderful things 

that will ever happen to us.

Jag känner livet i mig igen och det var länge sen!

Må bäst

Suss!

Jag säger nej till cancer!

Idag och varje dag framöver så säger jag Nej till cancer.

Jag säger nej för min:
Mormor
Farfar
mina 2 morbröder
min mor
min far
och för min skull!

Jag har förlorat så många nära och kära till denna skoningslösa sjukdom.

Jag sitter och ser galan på tv 4 nej till cancer och jag skriver under på allt.

Jag är tacksam
Jag är rädd
Jag är arg
Jag är orolig
Jag är lycklig
Jag är tusen och en känslor i den här ärrade kroppen!!!





Men mest av allt är jag hoppfull då jag ser hur forskningen går framåt.

Jag skulle så gärna önska att det räckte att säga nej till cancer. Jag har känt mig provocerad så många gånger när jag sett den cancer reklamen. Säg nej!!! Jag säger nej varje dag, jag sa nej när mamma blev sjuk, när pappa blev sjuk och när jag blev sjuk! Jag sitter här nu och både säger och skriver nej till cancer.
Men förstår nu att jag och alla runtom måste säga nej högt för att pengar ska gå till forskningen så att jag faktiskt kan ha en framtid med mina nära och kära. Ett nej behövs för att inte mina barn ska behöva förlora sin förälder till denna sjukdom. Det kanske inte gör att man blir botad men att man får leva.

Om 25 minuter så är cancergalan på tv 4 klar för den här gången. Många kommer stänga av TV:n och fortsätta sina liv precis som innan. Men för mig och många med mig så fortsätter cancergalan. Jag kan inte stänga av TV:n för att slippa se allt detta jobbiga och sorgliga. Jag lever med den här sidekicken varje dag. Varje minut. Varje sekund.

Det jag tar med mig från den här galan är känslan av att jag inte är ensam i detta ( vilket jag väldigt ofta känner).
Jag tar också med mig deras mod och deras kämparglöd. Har under en tid nu känt att jag har tappat den glöden. Cancern har för första gången negativt börja sätta sig i huvet. Men jag bestämmer mig här och nu att det inte får ta över mig mer negativt än vad det har gjort hittills. Sörja kan man göra och ledsen ska man vara. Det är oundvikligt då man ständigt påminns av smärtor och mediciner. Men det får inte vara den känsla som tar överhand. Jag tror att för att överleva det här så är det livsviktigt.
Nu ska jag ta kontrollen över den här kroppen och knoppen igen.



Jag säger nej till cancer!!!!
För allas skull

Må bäst Suss!!!!

En helt vanlig dag!

Nu har jag landat i beskedet att jag inte har nån spridning på cancern. Lyckan är enorm.
Jag glömde för en stund bort att det innebär ju inte att alla biverkningar jag har av medicinen och alla smärtor jag känner bara försvann då jag fick beskedet.
Nej då allt är precis som innan. Men mentalt så mår jag ändå mycket bättre.
Viktigt nu för att kunna leva så normalt som möjligt är att jag förebygger och lindrar biverkningar så mycket jag bara kan. Där har jag faktiskt slarvat under hösten. Har jobbat hårt, glömt mina raster och pauser. Men där ska jag bli mycket bättre under 2016. När jag nu har fått en trisslottvinst t i form av livet så ska jag skrapa den väl.

Jag tänkte här beskriva hur en dag på ett ungefär ser ut. Dvs vad jag måste få till för att jag inte ska bli liggandes i några dagar för att återhämta mig. Jag tänkte att jag beskriver en arbetsdag. En vardag.

Det kan ju vara så att det är nån därute som brottas med samma biverkningar men det är väldigt olika vilka tips man får från vården om hur man kan lindra. Man får också försöka hitta det som fungerar bäst för just dig då vi alla reagerar så olika på medicinerna. Men detta är det som jag har upptäckt underlättar min vardag. Det tar ju lite tid, så viktigt är att man planerar in detta som ett dagligt moment som att borsta tänderna, tvätta ansiktet och andra vardagliga saker.

Varsågoda en vardag i mitt liv.

Klockan ringer 05.30 då går jag upp och tar en tablett mot illamående och trycker igång kaffebryggaren. Jag lägger mig i soffan och gör ca 15 minuters lymfmassage, samt tar mina ögondroppar. Sedan runt 06.00 dricker jag mitt kaffe och äter sedan min frukost. Där tar jag 2 alvedon och 1 Ipren tillsammans med min bromsmedicin.

Runt 7.15 går jag till jobbet. Dricker ett stort glas med vatten när jag kommer fram.

Runt lunch så tar jag ett glas med vätskeersättning tillsammans med 2 alvedon och 1 ipren samt ögondroppar. Där gör jag också 15 minuters lymfmassage.

Runt 15.00 dricker jag ett stort glas vatten och tar  salivtabletter för att minska muntorrheten.

Ca 16.30 går jag hem från jobbet.
Ca 18.00 så tar jag 2 alvedon och 1 Ipren igen tillsammans med ett stort glas vatten.

Vid 19.00 ca så dricker jag en stor kopp med ingefärste.

Vid läggdags så tar jag vissa dagar ( då smärtan är som högst ) en propavan för att somna in. Men innan det så gör jag 15 minuters lymfmassage igen.

Om jag fullföljer detta under dagarna så kan jag ha fantastiskt bra dagar och behöver inte sjukskriva mig.  Vilket också kommer göra att jag inte kommer förlora i ekonomin. Alltså en win win situation. Men som för mig som för alla andra så händer det saker under dagen som ibland kommer i mellan och det är oftast då kroppen hamnar efter.



Mitt nyårslöfte till mig själv ( det är det enda jag har gett ) är att verkligen hålla dom här viktiga rutinerna. Ingenting är så viktigt så jag inte kan ta mig dom här stoppen för att jag ej ska behöva vara sjukskriven.

Viktigast utav allt detta är att i mellan alla hålltider som jag följer och ska följa så LEVER JAG!!!

Må bäst alla

Kram Suss