måndag 11 januari 2016

Jag säger nej till cancer!

Idag och varje dag framöver så säger jag Nej till cancer.

Jag säger nej för min:
Mormor
Farfar
mina 2 morbröder
min mor
min far
och för min skull!

Jag har förlorat så många nära och kära till denna skoningslösa sjukdom.

Jag sitter och ser galan på tv 4 nej till cancer och jag skriver under på allt.

Jag är tacksam
Jag är rädd
Jag är arg
Jag är orolig
Jag är lycklig
Jag är tusen och en känslor i den här ärrade kroppen!!!





Men mest av allt är jag hoppfull då jag ser hur forskningen går framåt.

Jag skulle så gärna önska att det räckte att säga nej till cancer. Jag har känt mig provocerad så många gånger när jag sett den cancer reklamen. Säg nej!!! Jag säger nej varje dag, jag sa nej när mamma blev sjuk, när pappa blev sjuk och när jag blev sjuk! Jag sitter här nu och både säger och skriver nej till cancer.
Men förstår nu att jag och alla runtom måste säga nej högt för att pengar ska gå till forskningen så att jag faktiskt kan ha en framtid med mina nära och kära. Ett nej behövs för att inte mina barn ska behöva förlora sin förälder till denna sjukdom. Det kanske inte gör att man blir botad men att man får leva.

Om 25 minuter så är cancergalan på tv 4 klar för den här gången. Många kommer stänga av TV:n och fortsätta sina liv precis som innan. Men för mig och många med mig så fortsätter cancergalan. Jag kan inte stänga av TV:n för att slippa se allt detta jobbiga och sorgliga. Jag lever med den här sidekicken varje dag. Varje minut. Varje sekund.

Det jag tar med mig från den här galan är känslan av att jag inte är ensam i detta ( vilket jag väldigt ofta känner).
Jag tar också med mig deras mod och deras kämparglöd. Har under en tid nu känt att jag har tappat den glöden. Cancern har för första gången negativt börja sätta sig i huvet. Men jag bestämmer mig här och nu att det inte får ta över mig mer negativt än vad det har gjort hittills. Sörja kan man göra och ledsen ska man vara. Det är oundvikligt då man ständigt påminns av smärtor och mediciner. Men det får inte vara den känsla som tar överhand. Jag tror att för att överleva det här så är det livsviktigt.
Nu ska jag ta kontrollen över den här kroppen och knoppen igen.



Jag säger nej till cancer!!!!
För allas skull

Må bäst Suss!!!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar