DAGENS HJÄLTE

Är så förundrad över att en cykeltur till Lillsjön kan innehålla så många härliga moment, i alla fall när man heter Dennis och är 9 år.
Varje gång vi ska ta oss nånstans så känner jag av mitt dåliga samvete att jag inte tagit körkortet än, antingen måste vi ta bussen eller så måste vi cykla.
Kortare sträckor är ju ok, men idag skulle vi till Lillsjön.
Dennis är ju för stor för cykelvagnen så min tanke va från början att vi skulle ta bussen. Men Dennis ville prova att cykla dit.
Hjälp tänkte jag orkar han hm det är ju nästan en mil dit.
- Jaa då mamma, det är bara att vi stannar och vilar på vägen om jag behöver det...
Ok.
Packade rejäl matsäck och mycket vätska, lastade cykelvagnen med Saga och badgrejorna.

Dennis cyklade stolt bakom mig hela vägen...jodlade och hoade i alla tunnlar..överlycklig att det ekade..

.Han upptäckte fåren i en hage när vi närmade oss Coop, och blev bara gladare och gladare ju längre vi kom.
- Jaaaaaaaa mamma, nu vet jag att jag orkar cykla till Candyland
- Jaaaaaaaa mamma nu vet jag att jag orkar cykla till Pizza hut.
- Han såg bara fördelar med cyklingen..
Det ultimata var nog när han fick syn på runstenen strax efter Maxi.

- Va Mamma har den alltid stått här,, fort mamma kameran.

Jag har cyklat den här vägen så många gånger förut och jag kommer nog aldrig se det på samma sätt igen.
Ska bli bättre på att uppskatta tiden då man förflyttar sig från plats A till B..försöka va mer i nuet och njuta. Jag har mycket att lära av mina barn.
Vem vet jag kanske jodlar själv nästa gång jag cyklar i en tunnerl hihi

Det roligaste va nog Dennis min när Saga klev ur cykelvagen när vi kommit fram till Lillsjöbacken "mördarbacken"..
Hon sträckte på sig och sa..
- Åh vad jobbigt ...Jag måste ha suttit i 5 timmar ! Sa hon och pustade som om hon gjort världens motionsrunda.

Ha ha Dennis va genomsvett och fick inte ur sig ett ord...utan bara stirra på henne...men hans tystnad och blick sa nog mer än tusen ord..
Hjälten drog sen sin cykel själv uppför denna långa backe. ( jag va faktiskt beredd på att vi kanske skulle få stoppa den i cykelvagnen)
Men nääe då han drog den hela vägen upp.
Vilken hjälte.
Härligt.

Sen hade vi som vanligt en helt underbar tid som vi alltid har när vi är där. Den enda skillnaden va att Dennis gav upp leken tidigare än vad han brukar. Jag tror nog att cykelturen tog ut sin rätt. Så vid 14.00 så ville han åka hem igen.

Jag förhalade tiden lite det är ju så skönt där och tur va väl det, för till sjön kom sen en glad överraskning. En barndomsvän kom gående där med sin familj. Vad kan jag säga, mer än att det va ett efterlängtat möte.
Mår fint nu...

Men dagens hjälte Dennis och våran lilla Saga sitter nu i soffan och myser framför en Harry Potter dokumentär och jag är världens lyckligaste just nu och tänker tillbaka på en underbar dag....

Ska njuta några timmar till innan det är dags att krama kudden.

Inatt sover ungarna hos mig igen, för i morgon är det stugbyte. Dom ska va hos sin far nu i 2 veckor.
Som tur är har jag lyckats fylla dom 2 veckorna med jobb så tiden går nog fort.



Puss från Suss