Stora sonen har kommit hem från Göteborg i dag, för i morgon är det behandlingskonferens i Norrköping igen.
Denna gång är det väldigt speciellt..
Den lilla gossen fyller ju 18 den 28 mars så en hel del förändringar kommer ske.
Vi kommer säga hej då till Bup Norrköping...
Dom har funnits med oss i tre år....
Det dom har gjort för Linus och vår familj går inte att beskriva med ord, det är ovärderligt. Nu är det vuxenpsykiatrin i Göteborg i stället som tar över. Dock inte lika intensivt som det varit förut utan bara regelbundna kontroller, 1 till 2 ggr / år. Han är en ansvarsfull ung man nu som har förstått vikten av att ta sin medicin och hur han ska hantera sina svårigheter.
Nästa förändring är att vi säger hej då till det boende som han bott på dom senaste 2 åren. Även dom har varit toppen, dom har hjälpt gossen en bra bit på vägen. Det har kännts tryggt att ha honom där med mycket personal så det är stort för oss alla när han nu ska bli mer självständig.
Han har fått en egen lägenhet i Göteborg nu, där ett viss stöd kommer finnas. Där kommer han bo dom sista 3 gymnasieåren. Han kommer också ha olika aktiveter på FUB..Det är en intresseorganisation som arbetar för att barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning ska få ett gott liv.
Han kommer fortsätta komma hem ca 2 helger i månaden och alla lov. Då kommer han ha en kontaktperson från LSS att göra vissa aktiviteter med, så även där har utvecklingen gått framåt.
För mig som mamma så känns det lite läskigt att det stöd som funnits försvinner nu, självklart kommer vi fortfarande kunna ringa och rådfråga, men det är lite läskigt att vi ska fixa mer själva nu. Vi har ju fått all kunskap som går att få på vägen, men ändå..
Jag köpte en liten gåva till dom som vi säger hej då till idag....men det känns som om vad jag än köper så är det inte tillräckligt som tack för allt dom gjort..Vad man än köper eller gör som tack så känns det ändå för lite..
Oj...
Jag inser FÖRST NU...när jag får ner det på pränt hur långt han har kommit och vilken utveckling han har gjort, och vilken förändring som är på gång.
Jag är så himla stolt över gossen.
Min roll blir ju också annorlunda nu när han blir myndig...oavsett att han har kommit långt så kommer han ju alltid behöva ett visst stöd. Så min roll får bli mer vägledande och stöttande från och med nu.
DET KOMMER BLI SVÅRT FÖR MIG ATT SLÄPPA EN DEL AV KONTROLLEN NU...Men jag är helt övertygad att han kommer fortsätta denna enorma utveckling som han gjort och så finns jag här som stöd när det behövs...
Min lilla gosse blir myndig om en vecka. Oj oj oj...Älskade ungen...
Jooo så det är en STOR dag i morgon....
PUSS FRÅN SUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar